När vi la ut huset i höstas och fick napp då ett par som var så pass intresserade att de bekostade en besiktning, men sen la ett skambud så har vi haft brist på energi härhemma.
Att "tvingas" bo kvar i ett hus som man beslutat sig för att lämna är som att leva i en taskig relation som man inte får slut på. Exakt de orden sa min kompis M idag. Precis så känns det för oss.
Nu hoppas vi att någon vill ta över detta fina hus så att vi kan få starta vårt drömprojekt som vi under 3 år fantiserat om. Det stora och långa matbordet som alla våra nära och kära kan samlas kring. Det stora köket som det ska bakas i. Sovrummet lika stort som halva vår övervåning. Alla sovrum som väntar på barn. ;-)
Tankar kring mellanboende fortsätter. Vi kontaktade skatteverket och efter en lång, ointressant och krånglig dialog så kom vi fram till att vi inte kan köpa en billig bostadsrätt.
Nu diskuteras det om villavagn eller baracker igen. Musigt mamma, som min 2-åring säger. :-)
Då blir det likadana träningsoveraller åt hela familjen och en cigg i mungipan. Så är det bara. ;-)
Nu ska jag fortsätta packa!! Allvarligt, var kommer allt ifrån?
Hoppas att det går snabbt nu med försäljning för er så ni får komma igång!
SvaraRaderaJag längtar efter en middag vid ert stora middagsbord och att hjälpa dig att baka i ert stora kök. Men bara så du vet har jag inget alls emot att umgås i ert nuvarande kök eller på er härliga alltan, behövs bara en inbjudan vet du ;)
Puss på dig härliga du!!
Och vad glad jag blev att du gillade min fina födelsedagspresent (teckningen)... ;) Haha